Är barnledig för första gången ensam, någonsin! Utan att ha något att göra. Har bara tagit hand om mig själv i kväll - love it ! Jag njuter av att inte ha några måsten ikväll, att inte behöva springa till micron, att inte behöva byta kissblöjor och ha en arg Milo hemma som på senaste tiden inte är nöjd med någonting. MEN.. Mamma älskar dig ändå, underbara lipsill!

Livet förändrades för fort för att jag ska kunna hinna med. Ibland undrar jag såklart hur mitt liv hade sett ut utan min älskade son (som jag inte går ett steg utan och skulle ge mitt liv för.) vad jag hade gjort i dag. Om jag hade haft samma drömmar kvar som innan jag fick Milo. Om en perfekt familj som är okrossbar och som har en perfekt fasad utan att ljuga om den.

Skulle behöva Erikas ord nu. Skulle behöva lite styrka just ikväll.

Har bonde söker fru i bakrunden och hör Milo snusa inne i sovrummet. Har svårt att komma till ro som vanligt och det slutar med att jag släpar in allting i vardags rummet tills jag känner att det är dags att gå in och lägga sig. Med tv;en på slipper man ju faktiskt tänka. Jag tänker för mycket och för ofta och analyserar dessvärre ännu mera - på gott och ont. Har funderat så många gånger i dag på att släppa fasaden och låta allting falla på plats igen. Men just nu fattas det för många bitar - står ut ett tag till och väntar på bättre tider och när allting inte är kaos och upp och ner..

 - jag är så jävla trött på perfektion och perfekta fasader.

        

Haft en jätte fin helg med mina stjärnor. Milo älskade hjärtat har fått en ny vän, Laban.. Som han nu mera heter kom jag på - han gör allt för Milo. Fint. Slickar Milos kinder när dom är fulla med mat och gosar med honom i hans säng. Vilken charmör. Vi var med i tidningen i går (måndag!) och jag trodde verkligen inte bilden skulle se ut sådär för den var ju ganska hemsk.. Men vad gör det om hundra år. Hade totalt glömt bort att jag ska på ansiktsbehandling i morgon. Jippe. Det behövs ju när man sitter vaken den här tiden och bloggar om ingenting mitt i natten. Nödvändigt. Har tvättstugan om exakt 4 timmar.. Milo har nästan inge rent & jag vill ha rena strumpor.  Ge mig en tvättmaskin, någon? Det är helt ok.. Blir jag inte utskälld för att torktumlaren inte fungerar, så blir jag utskälld för jag kom försent några minuter. 4408, rapporterad (!) Skulle det finnas tvättstuge fejden skulle jag vara frivillig deltagare 3 gånger om. Tvättstuga stavas i detta hus - heligt.

Men, jag skrattar lika mycket varje gång! Men i morgon vill jag inte ha vattenläcka, trasiga torktumlare, eller sura pappiliott tanter. Sov gott och önska mig lycka till!

  
Väljer julklappar? :)

Nu fick jag bloggtorka - har ni önskemål vad jag ska skriva om så säg till (!) 

Jag har så många gånger tänkt skriva det, det hemska ordet och den enormt jobbiga (sjukdomen?) som drabbade mig när jag fick Milo. Rättare dagt, baby blues från renaste helvetet ..

Förlossningsdepression, ett tabubelagt ämne men som så många lider av och inte ens tar till sig hjälp. Den var där som ett faktum när Milo var några dagar gammal, kanske till & med ett par timmar. Många pratar om akuta kejsar snitt och amning som strular - för mig var det varken amning eller akut kejsarnitt. Jag ammade inte Milo och födde honom inte med akut snitt heller. Jag ammade inte för att jag inte ville, jag hade faktiskt ingen lust det till det. Milo föddes med planerat snitt i vecka 38. Att inte känna glädje över sitt barn, att göra det man ska för att man måste, att inte vilja vara mamma åt sitt eget barn är en del utav det, och känna sig totalt värdelös och obetydelsefull för sitt eget barn och framför allt skammen över känslorna och att inte vara en happy mam och känslan att vara en dålig mamma, för att man inte är lycklig! - när man väntat på lyckan i 9 månader. Min lycka kom när Milo blev ungefär 2,5 månad, skulle jag tro - den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge? Många gånger anklagade jag mig själv för att jag inte ville amma, för att jag valde att förlösa honom med kejsarsnitt att det var därför jag inte kunde glädjas. Så många gånger jag fick höra tjatet om amning, och hur dålig jag var som tog kejsarsnitt gjorde faktiskt inte saken bättre. Jag älskar mitt barn lika mycket fast jag inte ammat och förlöser honom den normala vägen, eller hur? Men det tog lång tid för mig att inse att jag faktiskt älskade mitt barn, min lycka och min skatt i livet i dag, som jag absolut inte skulle gå en meter utan och går igenom eld och vatten för. Det tog bara lite längre tid och skammen gjorde mig tillslut så himla ledsen. Skamen att vara konstig och inte vara som alla andra mammor och inte känna bebis lycka som står överallt i alla tidningar som jag läste. Min enda tanke var just då att alla ljög för mig, och framför allt för sig själva. Hur skulle jag kunna älska någon, som skrek 24/7? Som jag inte ens kunde lära känna för att han skrek? - Jag vet inte hur man ska kunna det, eller vem som klarar av att lära känna ett barn som bara skriker för mig är det en omöjlighet! Räddningen på mina problem kom den dagen när Milo fick svar på varför han skrek (han var allergisk mot komjölk!), och jag fick hjälp av både anhöriga och utomstående som har gjort mig till en super morsa och en stark sådan. När jag satt där med en skrikande Milo och tusen tårar i ögonen. I dag är jag frisk, jag har frisk förklarat mig själv för längesen - jag går igenom eld och vatten för min son och i dag vet jag vad bebis lycka är, för den är här och nu och jag vill inte att Milo ska bli större. Han är mitt allt och helt perfekt.

Det är sorligt men sant att det är ett tabu belagt ämne som man inte får prata om, inte ens viska om.. För det är så förbjudet att vara depremimerad när man har fått barn, den största händelsen i livet - och, ja - jag kan inte annat än att hålla med. I dag skämms jag inte för att jag drabbades utan jag skulle skämmas mera om jag inte tog emot hjälpen jag fick som oxå var svår att ta emot. För att nu ska jag vara mamma och självständig tänkte jag. Jag var helt super som svalade stolheten, och tänk - jag älskar mitt barn och jag skulle kunna skrika det till hela världen om jag kunde! Ibland undrar jag om depressionen beror på vad du förväntat dig, men inte får.. Jag fick en vild unge, som skrek! Jag trodde jag skulle få en ängel som sov och åt. livet är skört så många gånger och ta alltid emot hjälp om den finns, för jag hade nog gått under jorden utan hjälp. Att jag i dag står självständig med min son och är en bra mamma har jag främst mig själv att tacka, och ett stort tack till min mamma som fanns där och gjorde det jag inte orkade göra och till en god vän.

Många gånger önskar jag att alla nyblivna mammor fick en bruksanvisning på BB om hur man gör med en bebis (för hur man gör en bebis vet vi alla, men inte hur man gör när den väl är där.) för det är jävligt stort och den största utmaningen i livet för många. jag är en fighter och ger aldrig upp och det gör mig till den jag är i dag.

n - LYCKLIG STOLT MAMMA ÅT MILO TIGÈR!
Det är du och jag mot världen, älskade unge!

Wille ligger brevid, Milo och Ludde har slumrat in..  Nu blir det egen tid för mig! Tänkte leta efter något att ha på mig på dopet, men jag hittar ingenting som inte har glitter och krims krams nu till jul. Nästa; nelly.com 

Pappa ringde och var förvirrad & trodde jag hade lunginflammation och sa att han städat korridorerna. Borde inte det vara personalens jobb? Är det ok att en sjuk människa sa göra det personalen får lön för? Personalen hade bjudit honom på pizza. Kan inte mera än att kalla det särbehandling. Får agda, 95 år oxå pizza pga av sin sjukdom? NEJ, för hon är ju 95 år och då är det helt ok att vara dement. Det får faktiskt vara bra med denna särbehandling och tycka synd om honom nu. Han är minst lika sjuk som agda 95 år fast han inte behöver hjälp med matning eller toalett besök så är hjärnskadorna detsamma, tyvärr..  Det räcker nu - för jag orkar inte höra hur synd det är om honom, för det är inte jag som anhörig, hans dotter som ska få höra sånna saker utav er. Det är erat jobb, ni väljer själv att jobba där ni jobbar och jag vet att ni inte alls tycker lika synd om Agda 95 år. För hon är ju faktiskt 95. Att sitationen ser annorlunda ut för honom är en annan sak men när man börjar särbehandla har det gått för långt..  När jag kommer och hälsar på i veckan ska jag fråga om dom andra vårdtagarna oxå fick pizza för det är synd om dom. Och, nej min pappa vill inte ha nya kläder eller gå på någon sport för det har han aldrig varit intresserad utav och jag tror inte ni kan ändra hans personlighet för hans sjukdom, han är han - trots skador. Nu börjar jag tappa tålamodet och det ska jag berätta för er. Det låter fint att säga att någon ska gå på och kolla på olika sporter - Men egentligen handlar det ju bara om att personalen ska få semester från någon dom tycker synd om och inte vet hur dom ska behandla.. Mera utbildning åt folket, tack!!

Mini katten sitter ovanför på fotpallen och tittar när jag skriver, han är hel galen och hoppar överallt och äter upp Luddes mat.. Och älskar Milos baby gym. Andra advent i dag, det är sjukt att tiden bara rinner i väg och min lilla kille nästan kan dricka ur sin flaska helt själv! Milo har haft det jobbigt med sin mage i helgen hård hård hård!! Så nu har jag börjar med lactulosen igen och det verkar ha gett effekt med katrineplommon/äppel puré som slank ner med gröten i morse!

Wille börjar nog känna sig ganska hemmastadd nu, han äter upp Luddes mat, han tror Ludde är hans mamma, han sliter han i svansen och ligger i Milos baby sitter.. Skönt! Milos baby sitter kan han snart inte ha eftersom han vänder sig i den och halkar ner så hela rumpan ligger på golvet, men nödlösningen var att höja rump delen så han inte kommer nånstans, det protesteras här kan jag lova!! :)

I morgon har jag fullt ut, Bvc, Erika och sen ska jag hinna träffa Ellen en stund!
Nu ska jag läsa reklam med Milo, det prasslar och det är JÄTTE kul!! :) Och kolla så inte Wille river ner hela lägenheten, det dunka till i vardagsrummet nyss.. Och försöka få honom att förstå att soffan inte är en klovässare..

kärlek till er alla därute! :) Glöm inte ni som läser att svara om ni kommer på Milles dop..  :))))