Mini katten sitter ovanför på fotpallen och tittar när jag skriver, han är hel galen och hoppar överallt och äter upp Luddes mat.. Och älskar Milos baby gym. Andra advent i dag, det är sjukt att tiden bara rinner i väg och min lilla kille nästan kan dricka ur sin flaska helt själv! Milo har haft det jobbigt med sin mage i helgen hård hård hård!! Så nu har jag börjar med lactulosen igen och det verkar ha gett effekt med katrineplommon/äppel puré som slank ner med gröten i morse!

Wille börjar nog känna sig ganska hemmastadd nu, han äter upp Luddes mat, han tror Ludde är hans mamma, han sliter han i svansen och ligger i Milos baby sitter.. Skönt! Milos baby sitter kan han snart inte ha eftersom han vänder sig i den och halkar ner så hela rumpan ligger på golvet, men nödlösningen var att höja rump delen så han inte kommer nånstans, det protesteras här kan jag lova!! :)

I morgon har jag fullt ut, Bvc, Erika och sen ska jag hinna träffa Ellen en stund!
Nu ska jag läsa reklam med Milo, det prasslar och det är JÄTTE kul!! :) Och kolla så inte Wille river ner hela lägenheten, det dunka till i vardagsrummet nyss.. Och försöka få honom att förstå att soffan inte är en klovässare..

kärlek till er alla därute! :) Glöm inte ni som läser att svara om ni kommer på Milles dop..  :))))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slapp skrapa bilen i morse och milo hade skor på sig i morse, alltså blev det än bättre morgon för oss. Milo var finklädd till dagis fotot, eller om jag säger - finklädd för dagis!  Jag har roat mig med att slänga tomma alvedon kartor, slängt res...

Världens minst sagt mest jobbigaste men om jag vart frisk hade jag kunnat skratta minst fem gånger åt den här morgonen. Snor, hosta och en litenbit, möjligtvis lite feber har hälsat på min kropp i tre dagar nu. Jag har ett matteprov på torsdag som ja...

För en månad sen hittade jag, http://classys.blogg.se/ som heter Nathalie, är 22 år gammal och har en son som är född 2010 och heter Milo. Jag är också 22 år gammal, har en son som är född 2010 som heter Milo och jag heter Nathalie. Ja, vårat avlånga...

verkligheten är så gott som här nu - med världens mest blandade känslor. inskolning på myran är i fullgång och jag köper kurslitteratur som det inte fanns någon morgondag, men vad gör det om hundra år. kurserna under mammaledigheten är klara, betygen...

Senaste veckan har varit en rejäl katastrof. På nätterna. Milo sover inte mer än en timme i taget och skriker, och gråter... och skriker.. Får väl antagligen nöja mig med två timmars sömn? och lära mig och leva med ett grinigt humör och blåa hängande...