Ikväll är jag bitter. En riktig bitterfitta. Här sitter jag med studieskulder på ca 69.000 och andra utan utbildning får jobb före mig (Ok, nu var det inte så att jag vill jobba som uska på ett äldreboende för det är AP tråkigt enligt mig som jobbat på sjukhuset.) MEN det handlar om principen. Jag är utbildad och SKA gå före. Jag kan mera än vad en outbildad kan och har mera erfarenhet. MEN ändå tilllämpas den, så hatad av mig - svågerpolitik. Du har en mamma som jobbar där, en mammas syster.. Ja, you name it! Fick ett erbjudande på intensiven om sommaren & även timmar vid behov och ja tack säger jag. där kommer inga outbildade in. Där kan jag känna mig lite värdig för min utbildning & där slipper jag höra om vad mamma gjorde för att fixa in dig utan utbildning här. Nejtack till svågerpolitik nu tänker jag lite längre - jag ska in på högskolan! Där finns inga människor som får jobb för att din mamma jobbar där. Fan vad skönt & när tanken slog mig log jag litegrann. Nu ska jag slippa timjobb & sommarjobb och svågerpolitik. Sommaren får jag stå ut. Kanske. Vem vet. Den som går tillräckligt långt får veta. Den här gången jag ska offra ännu mera pengar på böcker och dyra studielån ska det bli något stort. Lite bättre. Där man vet att man kämpat för sin titel & kan vara stolt över den och slippa bli behandlad som en påsehundskit eller möjligen en disk trasa - slit och släng i mig gärna. Där helger är lite mera än bara helg och som vi kallar det. Lite heligt.

Glöm aldrig att ha mål i framtiden. Utan mina mål skulle jag ligga på soffan och pilla mig i naveln och låta mitt liv rinna ut i sanden. M Å L.

Var typ så lurad jag blev när jag trodde jag skulle få ett mineral puder för 39 kr från max factor. Det var bara det att jag skulle handla för 600 kr innan jag kunde få det. Ungefär som att få fel julklapp på julafton. Vilket skämt.

Jag är så jävla trött på människor som tror som ska få en medalj för att disken är tagen eller att en tvättmaskin är isatt med vita och svarta kläder i. Lägg ner förfan. Det är rutin och vardag - precis som om jag och alla andra byter trosor varje dag (jag hoppas iallafall att alla gör det.) Jävligt trött så jag nästan spyr lite grann på det hela. Gallspyr. OCH ja. RUTIN OCH VARDAG. Helgen kanske vissa både struntar i trosor disk och tvättmaskiner MEN jag överlever fan inte i skitiga kläder och utan bestick & tallrikar. Punkt slut.

Brottas med mina ögon som hela tiden drar sig åt höger - diskberget. Fast jag försöker undvika att dra åt höger så ser jag det ändå. Får inte somna med det.

Lika mycket som jag måste sluta vara beronde av take away kaffe måste jag tvätta fönsterna. Julens jul-snö sitter kvar såg jag i dag och skämdes en gnutta. Det är ju tur att jag slipper "jag bor i radhus så jag tävlar med mina grannar" - stressen. (Just nu lever jag ju i trots allt i värsta parabol området men inte mitt i smeten.) Hyran är ju billig och jag har aldrig stört mig på att det står barnvagnar i trappen eller på den höga arabmusiken som dånar i trapphuset ibland. Skulle aldrig orka se hur många köttbullar han i huset brevid hade på din tallrik eller vilka tidpunkter det lyste på deras toalett eller att arga mamman Annika skulle ringa mig när Milo drämt en sandkaka i huvudet på hennes son Albert.. För så är det inte i ett parabol område här äter dom ju inga köttbullar och jag ser inte när lyset tänds på toaletten. vi måste inte ha årets grillfester där Fru Anna blev för full och tog av sig trosorna och hennes man blev för full och somnade med huvudet i bordet efter att ha nypit grannes Fru i rumpan. Men annat än prabol område ska vi ju bo i en dag. Milo ska ju förhoppningsvis gå på dagis i centrum med lite tur och det är jag toppen glad för.

Sov gott.

Har varit stressad i två dagar och velat inte kunna trycka på stopp knappen en enda sekund fast jag varit nära - men jag har inte tid för några stopp just nu. Ville trycka på stoppknappen när jag åkte hiss i dag och andas men jag hade för bråttom. Det går inte. Världen står inte stilla fast jag vill det ibland. Katterna fick äta leverpastej för jag glömde kattmat & kattsand. Om blickar kunde döda. I morgon antar jag att min mobilladdare är uppäten eller så ligger linsfodralet i kattlådan. Det är vardag - lite utav min tokiga vardag.

Milo har börjar kladda han springer i sin gåstol och tar händerna på varenda vägg. Det är blåbärs fläckar på tapeten. Inte ens vanish - bli fri från fläckar hjälper mig nu. Damsugaren har tagit ut  förtidspension och har funnit sin ro i städskrubben. Det är makaroner överallt och jag lyckades få prata med en arbetsgivare i dag och nu undrar jag vad jag sa & är ju typ som att minnas sin första tonårsfylla. Allstå är det bäcksvart. Någonstans gör det mig påmind om att jag sa någonting om att jag kan ta prover med ett såklart övertrevligt leende i rösten och blodtryck är ju aldrig ett problem och jobba kan jag när som helst. Det här är inget ovanligt utan bara vanlig vardag hemma hos oss. - katastrof tänkande är aldrig välkommet men alltid här. (vad bra att jag inte är ensam om att vara mitt uppe i småbarnstressen och att ni som har små bebisar kan kanske har en pytte aning om hur jag tänker.) Och mitt uppe i allt ihop missar jag två samtal från en arbetsgivare där jag skulle få ett drömjobb - och nu tror jag att jag behöver sova. Sova länge och djupt men det är ju lika förbjudet som att smaka en godis på Ica Maxi innan man betalat det. Nu växlar vi ner & bromar först... 

& Vart skjutton la jag Milos bajsprov. Sömn kan jag glömma. Jag måste hitta provet och torka upp det som katten hade lagt utanför lådan nyss istället för i lådan. Måste köpa en större kattlåda.

Kan inte annat än säga att det är så jävla sant som det är sagt. Jag stör mig som fan på sånna jag inte tycker om som flinar ler och är glada på mig. Så, nån sanning ligger det ju i det. Provade i dag & det funkade, fortsätta är ju självklart. Nu ska jag skratta åt varenda människa jag vet hatar mig - speciellt hon i kassan på ica, Ska ge henne ett Colgate leende nästa gång jag går in för att köpa ciggaretter och visa legget för typ 26450 gånge. Fast hon sett det. Hon hatar mig.

Har ringt och pratat med Måsta äng och chefen. Fick höra ett skratt i örat som gjorde lika ont i mitt hjärta som när dom stack Milo i venen i dag för att ta reda på gluten allergi och blodgas & annat. I morgon ska jag ringa Patient nämden. [Tack arbetet jag har] som hjälpte mig att ta fram vart jag ska ringa när chefer och sjuksköterska beter sig som svin mot anhöriga. 

Skulle röka och gå in och lägga mig i går när jag ser grannen sitta & dra en tarzan i soffan i går och en timme innan såg jag att frun släckte ner i sovrummet och läste gott ur sin bok och där sitter han i frid och fröjd och drar i snorren. Skrattade så jag fick cola i halsen och inte kunde sova samtidigt som tyckte synd om honom som inte hade förnuft att förstå att jag ser rakt in till honom till och med när han drog i den som ungdomarna kallar helikoptern såg jag. Dagens största skratt och möjligtvis dagens största påkommelse, men av grannen i huset brevid och inte frun som låg i sovrummet förstås - så tur hade ju han.

Klockan ringer 5. Jag ska vara i tjänst i vitklädda kläder på Mälarsjukhuset 06:45  & innan det ska jag lyckas få till två bajsprover till barnkliniken - men det är ju ingen svårighet. Hjärtat mitt. Inga flera allergier nu för då måste jag nog allvarligt börja forska i vad en grabb som äter som en häst kan äta & ska bli mätt på när det både ska vara gluten fritt och mjölkfritt. Min hjärna är på högvarv, autoban i tyskland känns det som. Lägger ner. Godnatt. Får inte glömma tacka Jessica för det fina hon skrivit. Vad det värmer!

Skulle bara vilja skrika rakt ut i luften. Så arg är jag. Det gör lika ont i mitt hjärta som det gör utav att få en papercat i fingret när jag ser hur illa min pappa, mitt eget kött & blod behandlas ut Sveriges vård och omsorg. ÖVER hur vi i Sverige 2011 behandlar våra sjuka dementa människor. Sen är det ju oxå så att du behandlas på olika sätt utifrån din sjukdom - alkoholdemens är ju trots allt fast som jag sa år 2011 en jävligt smutkastad sjukdom (hjärnskada, som det oxå så fint kallas..) Du har druckit dig till sjukdomen. Halsat flaska efter flaska tills hjärnan säger i från och inte orkar mera. Här står jag bara och ser på hur man drogar ner människor och inte vilken människa som helst för mig utan min egen PAPPA. Jag trodde att den tiden var borta för längesen där vi drogade ner människor med problem som ansågs vara jobbiga och till och med lobotomera dom när dom ansåg att det inte inte fanns något annat än att göra något åt dom. Och jag trodde att vi värnade om våra sjuka och inte jobbar utifrån psykiatrins historia. - men fyfan vad fel jag hade. I dag fick jag se något annat. En människa med tom blick och var så jävla grå som bara kollade på mig och var lite förundrad över vem jag egentligen var dom första två sekunderna. OCH DET HÄR KALLAS SVERIGE 2011. Jag kan lika gärna spotta på hela utrycket. Den här gången kommer ni inte undan. Jag är min pappas hjälte tills hans sista andetag OCH i morgon ska inte en enda medicin tas utan min vetskap. Ni är inte ens värda skiten under mina egna skor - för det var ju såhär ni ville ha det. "Han är ju jobbig & vi vet inte vad vi ska göra med honom" - Men nu vet jag vad jag ska göra mer er och det blir fan då inga bullar och kaffe jag bjuder på.

Fick en fråga vad jag har mina tuttar till eftersom jag aldrig använt som till en matfabrik och det ska jag så gärna tala om för dig. - 1,  jag är kvinna men vem sa att det var därför vi fick tuttar när vi till och med kan få cancer i dom (SOM du påpekade.) - så vännen jag tror inte att det enbart är till för att mata barn med för vi kan oxå dö av pattar och få ta bort dom. OCH sen tål ju vissa barn inte bröstmjölk (Milo är en av dom fast jag aldrig hade en tanke att amma, men ändå.) (Graviditen måste gjort sig till en jävligt bitter människa... Synd. Själv älskade jag & vänta barn och drömma om det ljuva livet med en bebis, tyvärr blev det mera kolikskrik och kaos i min hjärna men det är en annan femma & en annan historia. I dag är en annan tid. Vilken tur.) OCH eftersom kommentaren var så otrevlig & personlig valde jag att radera den.

Så frågan var ju då vad jag har mina tuttar till. Jag köper snygga underkläder när jag känner för det behöver det & ibland hittar jag en finne där och då klämmer jag den och ibland letar jag efter bröstcancer-knölar. Skulle tuttar bara vara till för att mata barn med skulle nog HM, LINDEX och Gina Tricot få lägga ner försäljningen av underkläder & det kommer aldrig hända. Vilken jävla tur för jag älskar att ha fina underkläder. För jag är ju KVINNA och mina tuttar är inte enbart till för att tillfredställa HUNGER. Tack för mig, tusen gånger om. OCH tack Malin för den fina kommentaren om bloggen & även Jessica. Det värmer i den här ryska vinter kylan som snart tar död på mig. Ni är goa.  

Är det bara jag som tycker big brother är rena jävla clown programmet? Dom låser in ett par blåsta människor i ett hus och dom super och guppar täcken och tappar hjärnceller och KUL ska det vara oxå. (Sen finns det tydligen många som har drömmen om att bli som dom.) Den delar inte jag. Långt ifrån sillisar och mega läppar med massvis restalyne (tror man blir blind på det tillslut och inte ser hur ank-liknande man ser ut eller är det dom berömda kuksugar läpparna folket strävar efter?), blonderat hår med XL large löshår och spela så dum som man kan och ta på sig rollen som "jag vet inte ens vad en liter mjölk kostar". Tack tack MEN nej tack. Jag vill ha lite mänsklighet och ärlighet eller MASSOR med ärlighet med hängpattar och otvättat hår och munsår och fula trosor. Menstrosor brukar jag kalla dom. Dom fulaste jag har. OCH meningen "jag ska göra sillisar efter amningen" får mig att skratta högt. AMMA för fan inte då. Om du inte vill ha taxöron ner till knäna. Den som tror att amningen är ett måste och att bebisen mår bättre har en skruv lös. Eller så betalar man hur mycket som helst och får plast tuttar och tror att bebisen kommer ta en jurist examen i USA en dag bara för att du ammade och sedan fick fotbollar till tuttar och snyggare blir du inte och inte bättre mår du inte av det. Jag lovar - på heder och samvete. För hela ditt liv finns inte i fokus längre, så vad fan gör plast tuttar.

Mera hängisar och munsår åt folket.