Kan börja med att säga att Milo fått sin första framtand, lilla skitungen! Undra om det är därför han varit enormt gnällig sista tiden. Att gå på toa är nästan förbjudet om man är själv med honom och likadant att få sova ett par timmar i sträck. I natt är det min tur att vanka runt, runt runt runt ..

Träffade helt underbara Erika i dag som kom in och blev en person i mitt liv när allting var kaos och upp och ner. När jag hade fått en bebis och var världens mest olyckligaste människa som hade förstört mitt liv. Under den tiden tyckte jag synd om alla gravida människor som oxå skulle få livet förstört och lyssna på bebis skrik hela dagarna. (Jag tyckte gravida människor var helt jävla sjuka i huvudet som ville ha en bebis, eftersom jag skulle kunna ge bort min helt gratis) Vilken tur jag hade att jag var normal och inte helt jävla sjuk i huvudet. För det trodde jag ett tag. Sjuk i huvudet när man inte älskar en person som man inte känner utan som bara ha varit innuti mig och sparkat som helt plöstligt är ens eget barn som ska älskat högt och heligt rakt upp och ner från topp till tå - För mig tog det bara lite längre tid att inse och förstå. Jag skulle ge mitt liv för dig och gå genom eld och vatten för dig, Milo!

* Förlossnings depression drabbar en av tio kvinnor i snitt, 1177


  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slapp skrapa bilen i morse och milo hade skor på sig i morse, alltså blev det än bättre morgon för oss. Milo var finklädd till dagis fotot, eller om jag säger - finklädd för dagis!  Jag har roat mig med att slänga tomma alvedon kartor, slängt res...

Världens minst sagt mest jobbigaste men om jag vart frisk hade jag kunnat skratta minst fem gånger åt den här morgonen. Snor, hosta och en litenbit, möjligtvis lite feber har hälsat på min kropp i tre dagar nu. Jag har ett matteprov på torsdag som ja...

För en månad sen hittade jag, http://classys.blogg.se/ som heter Nathalie, är 22 år gammal och har en son som är född 2010 och heter Milo. Jag är också 22 år gammal, har en son som är född 2010 som heter Milo och jag heter Nathalie. Ja, vårat avlånga...

verkligheten är så gott som här nu - med världens mest blandade känslor. inskolning på myran är i fullgång och jag köper kurslitteratur som det inte fanns någon morgondag, men vad gör det om hundra år. kurserna under mammaledigheten är klara, betygen...

Senaste veckan har varit en rejäl katastrof. På nätterna. Milo sover inte mer än en timme i taget och skriker, och gråter... och skriker.. Får väl antagligen nöja mig med två timmars sömn? och lära mig och leva med ett grinigt humör och blåa hängande...