Jag har aldrig varit pedant i hela mitt liv tills den dagen jag fick veta att jag hade Milo i magen. Det var som att vända en hand, jag blev nästan manisk i skurmedel och disktrasor och damsugare. Jag städade dagarna i ända och så har det fortsatt. Det är okej att ha stökigt och rörigt med en bebis. Jag kan inte annat än att hålla med, men jag vill inte ha det. Jag hatar dammråtter stora som marsvin och gammal disk i kallt diskvatten och gamla kissblöjor. Jag krigar mot marsvinns råttorna med damsugaren minst en gång om dagen, diskar minst hundra. Knyter påsar med bajs och kissblöjor lika många gånger. I det här hushåller bor oxå en kattunge och en stor katt. Dom bajsar och pissar dom med. Där är jag oxå. Som en robot med kattspaden, disktrasan och rengörinssprayen och svetten rinner samtidigt som jag städar och funderar över livets bekymmer och letar insperation till att skriva och dövar ångesten med att skrubba bort tandkrämsfläckarna i handfatet på toaletten och säger till milo minst ett par gånger "mamma kommer, hon kommer snart lek med den här" (och får ångest för det, tusen gånger om ångest igen) Jag har en gång gått i KBT terapi och funderar att starta min egen eftersom jag aldrig trivdes med terapi tjejen med största glasögonen på denna jord och som glodde, det enda jag hörde var mig själv prata och hennes flåsande andetag och det ständiga stirrandet och möjligtvis ett "mmm" ibland - jag slutar städa, sluta vara manisk och skiter i damm råtterna och försöker trivas i det. Jag kommer må dåligt. Jag kommer bli absinent efter damsugaren och rengörinssprayen och golvmoppen. Det är ju trots allt det svåraste som finns att bli av med ett beroende om vi nu kan kalla denna galenskap ett beroende. Men jag ger det en vecka. En vecka i skit. Önska mig lycka till och håll båda tummar och tår.

Kärlek
Nattis

 

Mammi

7 februari 2011 15:13

Hahhahhahahahah Du är underbar <3

 

Sabina

8 februari 2011 13:45

Haha fy vad jag skrattade åt dom där dammråttorna lika stora som marsvin, de är konstigt vad dom förökar sig fort :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slapp skrapa bilen i morse och milo hade skor på sig i morse, alltså blev det än bättre morgon för oss. Milo var finklädd till dagis fotot, eller om jag säger - finklädd för dagis!  Jag har roat mig med att slänga tomma alvedon kartor, slängt res...

Världens minst sagt mest jobbigaste men om jag vart frisk hade jag kunnat skratta minst fem gånger åt den här morgonen. Snor, hosta och en litenbit, möjligtvis lite feber har hälsat på min kropp i tre dagar nu. Jag har ett matteprov på torsdag som ja...

För en månad sen hittade jag, http://classys.blogg.se/ som heter Nathalie, är 22 år gammal och har en son som är född 2010 och heter Milo. Jag är också 22 år gammal, har en son som är född 2010 som heter Milo och jag heter Nathalie. Ja, vårat avlånga...

verkligheten är så gott som här nu - med världens mest blandade känslor. inskolning på myran är i fullgång och jag köper kurslitteratur som det inte fanns någon morgondag, men vad gör det om hundra år. kurserna under mammaledigheten är klara, betygen...

Senaste veckan har varit en rejäl katastrof. På nätterna. Milo sover inte mer än en timme i taget och skriker, och gråter... och skriker.. Får väl antagligen nöja mig med två timmars sömn? och lära mig och leva med ett grinigt humör och blåa hängande...