Skulle bara vilja skrika rakt ut i luften. Så arg är jag. Det gör lika ont i mitt hjärta som det gör utav att få en papercat i fingret när jag ser hur illa min pappa, mitt eget kött & blod behandlas ut Sveriges vård och omsorg. ÖVER hur vi i Sverige 2011 behandlar våra sjuka dementa människor. Sen är det ju oxå så att du behandlas på olika sätt utifrån din sjukdom - alkoholdemens är ju trots allt fast som jag sa år 2011 en jävligt smutkastad sjukdom (hjärnskada, som det oxå så fint kallas..) Du har druckit dig till sjukdomen. Halsat flaska efter flaska tills hjärnan säger i från och inte orkar mera. Här står jag bara och ser på hur man drogar ner människor och inte vilken människa som helst för mig utan min egen PAPPA. Jag trodde att den tiden var borta för längesen där vi drogade ner människor med problem som ansågs vara jobbiga och till och med lobotomera dom när dom ansåg att det inte inte fanns något annat än att göra något åt dom. Och jag trodde att vi värnade om våra sjuka och inte jobbar utifrån psykiatrins historia. - men fyfan vad fel jag hade. I dag fick jag se något annat. En människa med tom blick och var så jävla grå som bara kollade på mig och var lite förundrad över vem jag egentligen var dom första två sekunderna. OCH DET HÄR KALLAS SVERIGE 2011. Jag kan lika gärna spotta på hela utrycket. Den här gången kommer ni inte undan. Jag är min pappas hjälte tills hans sista andetag OCH i morgon ska inte en enda medicin tas utan min vetskap. Ni är inte ens värda skiten under mina egna skor - för det var ju såhär ni ville ha det. "Han är ju jobbig & vi vet inte vad vi ska göra med honom" - Men nu vet jag vad jag ska göra mer er och det blir fan då inga bullar och kaffe jag bjuder på.

 

Lina - Leons mamma

23 februari 2011 22:03

Forsätt kämpa på! Du är en stark kvinna!! Hoppas det kommer gå bra, jag lider med dig. Jag kan inte säga att jag vet hur det känns. Men till en viss del. Hoppas att din pappa får folk runt omkring sig som bryr sig mer än att bara göra sitt "jobb". Kramar!!

http://shesgotherownthing.wordpress.com

Nathalie

23 februari 2011 22:51

Tack söta du. Det värmer, massvis! Hoppas allt är bra med dig & familjen och att flytten går toppen bra! För det är ju as jobbigt att flytta men hur härligt som helst när det är klart. Kramar!!

 

J.Axner

24 februari 2011 15:54

Bra skrivet! Jag gillar din blogg skarpt! :)

http://jenniferaxner.blogg.se

 

Emma

30 mars 2011 10:04

Usch låter inte alls kul...
Alkoholism är ju en sjukdom och dom borde vara ett stöd för honom... Jag vet på ett ungefär hur du känner, min pappa gick bort för snart 1 år sedan pga alkoholism... Det är inte lätt!
Fortsätt stå på dig och finnas vid din pappas sida, för hade jag vetat att det skulle gå så snabbt så hade jag också gjort det =(...

Styrkekramar till dig!

http://www.emmapelosio.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slapp skrapa bilen i morse och milo hade skor på sig i morse, alltså blev det än bättre morgon för oss. Milo var finklädd till dagis fotot, eller om jag säger - finklädd för dagis!  Jag har roat mig med att slänga tomma alvedon kartor, slängt res...

Världens minst sagt mest jobbigaste men om jag vart frisk hade jag kunnat skratta minst fem gånger åt den här morgonen. Snor, hosta och en litenbit, möjligtvis lite feber har hälsat på min kropp i tre dagar nu. Jag har ett matteprov på torsdag som ja...

För en månad sen hittade jag, http://classys.blogg.se/ som heter Nathalie, är 22 år gammal och har en son som är född 2010 och heter Milo. Jag är också 22 år gammal, har en son som är född 2010 som heter Milo och jag heter Nathalie. Ja, vårat avlånga...

verkligheten är så gott som här nu - med världens mest blandade känslor. inskolning på myran är i fullgång och jag köper kurslitteratur som det inte fanns någon morgondag, men vad gör det om hundra år. kurserna under mammaledigheten är klara, betygen...

Senaste veckan har varit en rejäl katastrof. På nätterna. Milo sover inte mer än en timme i taget och skriker, och gråter... och skriker.. Får väl antagligen nöja mig med två timmars sömn? och lära mig och leva med ett grinigt humör och blåa hängande...