Milo har råkat utför sin första bajs sjuka i sitt liv. Det är inte tänderna eller maten. Det är bajs sjukan. Jag byter 7 bajsblöjor om dagen. I natt var jag så jävla trött när det var dags för mat att jag halkade på en nappflaska som låg på golvet och dog nästan. Kunde ha gjort det iallafall. När det blev morgon ser jag att katterna vält ut all sin mat på golvet och vatten skålen och ätit upp Milos kex. Jaha. Damsugaren är ju så jävla kass så jag fick sopa, sopa, sopa.. OCH torka. Milo slängde ut sin havregröt på golvet och mig. Det var ju dock inte det enda jag möttes utav - jag mötte mig själv som en grå, trött med dom torraste läpparna jag nånsin haft. Sminket sen gårdagen satt kvar. Jag orkade inte. Ibland önskar jag att jag kunde gå till ICA och köpa ett paket sömn istället för att köpa extra mycket kaffe som har någonslags duracell effekt på mig för en stund. sen är jag där igen - i zombie landet.

Har i veckan kommit underfund med att jag är tillsammans med en man som är exakt lika tokig i teknik som Fredde i solsidan. Jag kan inte kalla mig själv mickan -  jag är LÅNGT i från där. Jag skulle inte orka träffa tjejerna varje dag, klä mig i skyhöga klackar eller klä mig som jag är "fit for fight" varje dag. Nånting vi är rätt lika på är väl kanske reahysterin. Jag kan rean överallt. Jag ser rea skyltarna på mils avstånd trots att jag är närsynt som fan.

Har varit på dö sidan ett tag. Kvällarna har gått till att vara mamma. Klämma någon jag sover inte så jag får skit stora finnar överallt. Speciellt rakt i pannan. Har alltså tillbringat mig till att sjunga, klappa händer, leka med den gula ankan och klämma finnar & någon gång har jag hunnit klämma in att smörja in mina torra ben med Dove och målat naglarna som blev fulare än som var innan. Milo behövde en ny blöja och mat. Vilken perfekt time att måla naglarna. Fick skrapa bort resten med en handuk. Glömde bort att handuken var ny och nagelack inte går bort utan aceton. Nu har jag en handduk med ljusrosa fläckar. Jagat dammråttor har jag med gjort. Damsugaren strejkar & skriker efter en ny påse som jag alltid glömmer när jag är i en affär som säljer dom. Sist jag köpte påsar var dom skit stora. Gav upp och bröt ihop och sökte på robot damsugare på google istället som kan damsuga upp all kattsand och dammråttorna utan min hjälp. Vilken grej. Jag är såld på den. Lika såld som jag är i texterna i Oscar Linnros låtar.

Lämnade medicinen & ciggaretter till pappa i dag. Han är sämre och jag ringde inte upp. Jag får det dåliga samvetet som nästan är värre än när Milo skriker på mig och jag inte infinner mig där på mindre en en sekund. I morgon ska jag ringa. Jag måste. I det här läget är det jag som är superman för honom. Räddaren i nöden. Pappa pappa, lilla pappa.. En dag ska jag öppna en fond för alkoholdemens. Någon dag.

Får inte köra ihjäl någon i morgon. Måste få sova. I natt bytte jag tre bajsblöjor och mitt huvud skrek. DANIEL FÖRFAN KOM HEM OCH ASSISTERA I BAJSLUKTEN. (Som typ luktar ända in till grannen.) Sen övertalade jag mig själv att jag typ är bäst i hela världen på att byta bajsblöjor och göra vällingen för kall. Att införa en instruktionsbok för första bebisen. Ville jag ha. Hade jag frågat hade dom på BB skrattar mig rakt i ansiktet tror jag så därför frågade jag aldrig dom hur jag skulle göra eller hur man man satte på första blöjan utan att typ bebisen skulle dö eller nått liknande eller att jag satt den för hårt. Det är typ lika troligt att få  en instruktionsbok som om att barak obama är vit - för jag glömmer aldrig utskällningen jag fick när jag provade Milos gröna nyfödd bebis dress på honom. Den var för varm. Jag kunde likagärna varit en bebis mördare där tyckte barnmorskan. Själv kände jag mig som världens sämsta mamma. jag skulle aldrig klara ta hand om bebisar om jag till & med klär dom för varmt så dom dör. 

7 månader senare lever Milo & jag har lärt mig på vägen. Utan instruktionsbok. Men jag har saknat att ha en manual att gå till för många gånger..

Vill tillägna världens roligaste gubbe att Vila i frid. På andra sidan kommer dom skratta lika mycket åt dina skämt som vi en gång gjorde. Pluto.

Blir man någon sin människa efter att ha blivit förälder? Är det bara jag som trodde att jag skulle bli en morgonpigg super mamma och stå redo för att roa Milo klockan 7 på morgonen? Jag är dö trött på morgonen trots att han snart är 7 månader. När det varit napphysteri och mat mitt i natten har jag faktiskt ingen lust att leka med den där gula fågeln som jag snart slänger i soperna. Abcdefg sjunger den, om och om igen.. Kvack kvack! Och så skrattar den. Hysteriskt. Klockan 7 på morgonen skrattar ingen hysteriskt förutom den gula ankan. Som jag ska trycka på tusen gånger när jag försöker bli mänsklig. Mitt i kaffet.

Blev iallafall pigg i morse när jag vaknade utav en grym bajslukt i hela rummet. Hade det funnits en skylt nödutgång hade den blinkat i den här lukten. Brandlarmet gick ju nästan igång kändes det som. Det var bajs överallt. Milo skrattade och sa bababa och lekte med Ankan. Den sjöng inte. Undra om han tappade andan i lukten.. Eller om det är jag som har tagit ut batterierna ur den i ett tillstånd där jag inte ens vet vad jag heter och ögonlocken inte ens går att få upp..

I morgon ska jag sälja mig själv. Inte för pengar. Utan i ord och meningar och ge världens största tandläkarleenden & ta i hand och vara övertrevlig. Nästan overkill för mig i vanliga fall - MEN detta är ju något annorlunda så då får jag oxå passa på att vara annorlunda. Önska mig lycka till. En lycko sprak i baken ska jag be om i morgon. Håll tummarna för mig och min hemlighet. Milo måste oxå hålla tummarna men fötterna går lika bra - det är han ju super bra på. Nu fortsätter strumpmemoryt. Det är lika kul varje gång. Hane söker hona.

Tack för den. Så jävla mycket tack. Hade precis skrivit klart.

Försov mig i morse. Jag skyllde på att det var Milo som ville äta. Fast vi låg och sov och jag blev en halv timme sen. (men mat och bebisar går alltid bra & skylla på.) Med Milo på armen, kaffet i ena och telefonen i headset så fixade jag det ändå. Galant. Kom ut från frisören med en ljuasare nyans men plattare än någonsin. Jag bad om tupring. Jag överlever inte utan. daniel frågade om jag klippt mig när jag kom hem. Håret var lika slickat som en pannkaka med havremjölk. Tackar. Men jag går gärna tillbaks. Hon är helbra. Fast jag gärna tuperar mitt hår bäst själv.

Nu börjar jag bli jävligt trött på Pelle. Kattungen, den lilla oranga som han heter här hemma. Milo har han väckt fyra gånger nu. Sist han väckte mig trodde jag inte att jag hade någon lilltå kvar. Såg en kaffefläck i köket och kunde hålla mig borta i tre timmar innan det kliade i hela min kropp och hjärnan sa rengöring och trasa på reapet. Jag var där med trasan och sprayen trots jag lovat mig själv att skita i allt vad fläckar och dammråttor heter. Universal spray hjälper ändå inte mot ångest, stress och mani utan bara mot det som kallas pedananti om vi får kalla det så. Det slutade inte bättre med att jag hittade en tvättlapp. Som det var bajs på utanför skitbajsochkiss soppkorgen. Jag skiter i universalen för ikväll. Nu är det napphysteri istället. Det blir en natt som blir jävligt lång. Alla knep som säger "få bebisen att sova hela natten" är enbart lögner för att få trötta mammor och köpa tidningar i desperation. Tack för att jag var lättlurad. Tack för att ni blåste mig & min mammapenning på 50 spänn för jag fick iallafall inte sova.

Började morgonen med att kliva på mina glasögon som gick i tre bitar. Inte ens karlsson klister kan rädda dom nu. Satte på kaffebryggaren som gjorde på tok för svagt kaffe. Det måste varit i brist på synnedsättningen jag hade under tiden jag gjorde kaffet. Linserna hade jag inte hunnit sätta på mig. Jag är typ helblind och behöver vitkäpp utan dom. En livlina. Bytte blöja på Milo och klev sedan i blöjan med mina nytvättade bästa sockor. Som att kliva i en rengöringssvamp dränkt i vatten dessvärre var det ju inte vatten jag klev i - utan kiss. Bytte strumpor & drack upp vatten kaffet och lekte do do do med Milo. Han gapskrattar när jag säger dododo. Sminka sig och säga det samtidigt är lite utav en slags konst för att inte råka fylla i det ena ögon brynet tjockare än det andra eller mascara i ögat. Det har hänt. Håret hinner jag inte ens borsta för då är dododo tråkigt och den där roliga ringen som han kan leka med ensam i 3 minuter är borta. Så jävla gone. Letar tills han blir galen och inte ens vill ha den så jag skiter i håret  och i den där förbannade skit leksaken tänker jag och tar fram toffsen som katten snott och lagt i sin matskål. Det går bra nu. "Snart är mamma klar Milo, mamma vill se mänsklig ut. Litegrann. Den här är rolig."

Fick titta i tre affärer innan det var dags att ta vagnen och köra hem. Milo var förbannad och jag hade en blöja kvar. Under dom där tre tittarna i affärerna jag fick gå i emellan skötborden gav jag honom nappen och gjorde grimaser och funderade ut hur jag skulle kunna komma till närmsta skötbord.. Tänder. Det är typ skit många till som komma fram och under den tiden känns det som om att jag behöver blöjor. Massa blöjor, anti-röd-i-rumpan-salva och alvedon. Måste hitta leksaken - NU!

Jag har aldrig varit pedant i hela mitt liv tills den dagen jag fick veta att jag hade Milo i magen. Det var som att vända en hand, jag blev nästan manisk i skurmedel och disktrasor och damsugare. Jag städade dagarna i ända och så har det fortsatt. Det är okej att ha stökigt och rörigt med en bebis. Jag kan inte annat än att hålla med, men jag vill inte ha det. Jag hatar dammråtter stora som marsvin och gammal disk i kallt diskvatten och gamla kissblöjor. Jag krigar mot marsvinns råttorna med damsugaren minst en gång om dagen, diskar minst hundra. Knyter påsar med bajs och kissblöjor lika många gånger. I det här hushåller bor oxå en kattunge och en stor katt. Dom bajsar och pissar dom med. Där är jag oxå. Som en robot med kattspaden, disktrasan och rengörinssprayen och svetten rinner samtidigt som jag städar och funderar över livets bekymmer och letar insperation till att skriva och dövar ångesten med att skrubba bort tandkrämsfläckarna i handfatet på toaletten och säger till milo minst ett par gånger "mamma kommer, hon kommer snart lek med den här" (och får ångest för det, tusen gånger om ångest igen) Jag har en gång gått i KBT terapi och funderar att starta min egen eftersom jag aldrig trivdes med terapi tjejen med största glasögonen på denna jord och som glodde, det enda jag hörde var mig själv prata och hennes flåsande andetag och det ständiga stirrandet och möjligtvis ett "mmm" ibland - jag slutar städa, sluta vara manisk och skiter i damm råtterna och försöker trivas i det. Jag kommer må dåligt. Jag kommer bli absinent efter damsugaren och rengörinssprayen och golvmoppen. Det är ju trots allt det svåraste som finns att bli av med ett beroende om vi nu kan kalla denna galenskap ett beroende. Men jag ger det en vecka. En vecka i skit. Önska mig lycka till och håll båda tummar och tår.

Kärlek
Nattis

Balla balla !! Sitter och försöker söka barnomsorg till Milo men jag verkar vara för trögfattad för det så jag lägger ner. Har ätit och njutit av världens godaste men säkerkligen världens fetaste smörgås. Ingen ångest så långt ögat når eller hjärnan räcker. Helgen är slut vilket innebär att jag ska ringa samtal i morgon men jag slipper ringa förnedringskassan, vilken tur jag har. Kände lite av ett lyckorus när jag såg att Milo har lärt sig ett nytt ljud. Men efter x antal gånger med samma ljud så tröttna jag och försökte få honom att lära sig nått annat. Det var ungefär lika lätt som att få honom att tycka om banan. Nu ska jag ta och vara söndagslat. Jag ska äta upp mina negerbollar & njuta till solsidan i lugn och ro hoppas jag. Utan att bli störd. Hinna läsa ut mama kanske. Bara vara. Ger fan i allt som heter barnomsorg, facebook, hotmail ikväll.

Nattis.