Milo är ap sjuk. Virus säger doktorn. Kärlek behövdes. Ordination på kärlek och kärleken som ordinerades var amning. Han är sju månader svarade & var då tvungen att fråga henne om man måste amma för ett ge kärlek (?) Sen fick vi gå hem. Det räckte tydligen med att sitta i knä och ge en extra dos kramar om dagen. Det skulle hjälpa mot virus. För det fanns ingen medicin mot virus. Han hade för mycket vax i örgonen för att se om det var öroninflammation igen. Återkom om två dagar om det inte blivit bättre (Sist Milo hade öroninflammation las vi in på barnavd på sjukhuset Doktorn trodde han hade njurfel och hade även då VAX i öronen och en annan överläkare konstaterade dagen efter dubbelsidig öroninflm.) Om två dagar är är jag död tänkte jag. Har redan halva foten i graven för jag inte sovit dom två senaste dagarna om man bortser från 20 minuter.(Och doktorer som predikar sömn, tänkte jag. Annat är det när man är mamma - då blir man någonslags super människa direkt och kan ha maratonlopp i att inte sova) Tack mamma för att du kom som räddaren i nöden mitt i intensivkurs till körkort och behörighetsplugg och mitt upp i allt var jag tvungen att tömma katt lådan och det var nog den jobbigaste tömningen i mitt liv och tanken vart nog nästan blocket. Du är en ängel.

jag är så jävla arg. ledsen & besviken - en annan historia och ett annat kapitel än virus sjukdomar och sömnbrist. Ger tre tusentals kramar till ensamma mammor som pappor ikväll som kämpar dag som natt. Ni är fantastiska.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slapp skrapa bilen i morse och milo hade skor på sig i morse, alltså blev det än bättre morgon för oss. Milo var finklädd till dagis fotot, eller om jag säger - finklädd för dagis!  Jag har roat mig med att slänga tomma alvedon kartor, slängt res...

Världens minst sagt mest jobbigaste men om jag vart frisk hade jag kunnat skratta minst fem gånger åt den här morgonen. Snor, hosta och en litenbit, möjligtvis lite feber har hälsat på min kropp i tre dagar nu. Jag har ett matteprov på torsdag som ja...

För en månad sen hittade jag, http://classys.blogg.se/ som heter Nathalie, är 22 år gammal och har en son som är född 2010 och heter Milo. Jag är också 22 år gammal, har en son som är född 2010 som heter Milo och jag heter Nathalie. Ja, vårat avlånga...

verkligheten är så gott som här nu - med världens mest blandade känslor. inskolning på myran är i fullgång och jag köper kurslitteratur som det inte fanns någon morgondag, men vad gör det om hundra år. kurserna under mammaledigheten är klara, betygen...

Senaste veckan har varit en rejäl katastrof. På nätterna. Milo sover inte mer än en timme i taget och skriker, och gråter... och skriker.. Får väl antagligen nöja mig med två timmars sömn? och lära mig och leva med ett grinigt humör och blåa hängande...