När livet vänder riktning åt ett helt annat håll än dina drömmar säger och dina faktiskt visoner en gång sa gör det förbannat ont. Det är lite som ett slag i ansiktet - och ingen bitchslap. Det gör så jävla ont. MEN det gör ännu ondare att bli sviken gånger tusen gånger om och veta att du blir lika sviken igen men att veta när är som att veta vem som sköt Olof palme. Det vet ingen. Bara att han blev skjuten, faktum. Hårt mot hårt metoden funkade inte heller. Därför har jag bestämt mig för att börja ett nytt liv, jag & grabben i en trea på djurgårds-området i våran fina stad. Har klandrat mig själv för mycket på senaste tiden så jag gör det inte mer. När människor inte förstår vad som är rätt och fel ger jag faktiskt upp och är ingen levande super kvinna som klarar av allting. (vad det beror på har jag analyserat i så jag skulle kunna skriva en bok lika tjock som bibeln, men jag gör inte det.) Grät gjorde jag förut. I dag är jag är jag förbannad & i dag är jag inte inne i en förlossningsdepression där jag tappade greppet och inte ens visste vad en liter mjölk kostade. Där tackar jag för att min mamma  & en vän till mig fanns för mig när den andra halvan bara försvann från oss och hela världen, precis som nu - skillnaden är den att jag inte tar det nu. Jag går vidare. det finns en tid i mitt liv när livet oxå är en dans på rosor utan taggar - och den kommer! För mig är det fortfarande ett mysterium hur man kan strunta i allt. Sätta på locket och inte se något annat än sig själv - brist på respekt och samvete & känslor. Telefonen är lika tyst än fast det gått sex dagar. Har många gånger funderat på hur du ens kan somna om kvällarna. Det är helt ofattbart. Helt jävla sjukt. Tack, nu behöver jag inte låtsas. För allt är inte perfekt.

Tack för igår kväll - vad roligt jag hade! Vad jag njöt av att ha vänner runt mig som uppskattar mig och som tycker om mig som det yrväder jag är. Ni gjorde min kväll & det tänker jag leva länge på. Nu återgår jag till plugg, mammarollen, intensivkurs och arbetsinterjuver. Mitt liv har aldrig stått still och jag skulle aldrig klara av att stå still en dag. Kämpa för det du vill & ge aldrig upp. Som min bästa Erika sa till mig i fredags, och ja - det tänker jag fortsätta med på gott och ont. Nu är diskhögen lika hög som World trade center när det stog upp & kattmaten hade katterna ut över hela golvet - jouren kallar!

Måste bara säga en sak - med mina analyseringar har jag kommit fram till att bitterfittor finns det ingen åldergräns på. Det går att bli bitter när man är 15.

 

J.Axner

7 mars 2011 13:01

Jag fick mig en tankeställare. Kämpa för det du vill och ge aldrig upp, det är alldeles för sällan som man stannar upp livet och tänker på det viset. Men det är ju viktigt att göra det och jag tänker göra det oftare! Du skriver så mycket kloka saker Nattis! Du är stark :)

http://jenniferaxner.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slapp skrapa bilen i morse och milo hade skor på sig i morse, alltså blev det än bättre morgon för oss. Milo var finklädd till dagis fotot, eller om jag säger - finklädd för dagis!  Jag har roat mig med att slänga tomma alvedon kartor, slängt res...

Världens minst sagt mest jobbigaste men om jag vart frisk hade jag kunnat skratta minst fem gånger åt den här morgonen. Snor, hosta och en litenbit, möjligtvis lite feber har hälsat på min kropp i tre dagar nu. Jag har ett matteprov på torsdag som ja...

För en månad sen hittade jag, http://classys.blogg.se/ som heter Nathalie, är 22 år gammal och har en son som är född 2010 och heter Milo. Jag är också 22 år gammal, har en son som är född 2010 som heter Milo och jag heter Nathalie. Ja, vårat avlånga...

verkligheten är så gott som här nu - med världens mest blandade känslor. inskolning på myran är i fullgång och jag köper kurslitteratur som det inte fanns någon morgondag, men vad gör det om hundra år. kurserna under mammaledigheten är klara, betygen...

Senaste veckan har varit en rejäl katastrof. På nätterna. Milo sover inte mer än en timme i taget och skriker, och gråter... och skriker.. Får väl antagligen nöja mig med två timmars sömn? och lära mig och leva med ett grinigt humör och blåa hängande...