Jag är verkligen så jävla trött på att bli smutskastad utav människor, speciellt sånna människor som inte känner mig eller min son. Jag spyr på hela skiten. Jag blir ledsen arg och och jävligt trött på det. Att jag skulle smutskastat min sons pappas familj var droppen. Nu räcker det. Att du, din elaka människa inte vill förstå skämt och själv tar åt dig är ditt eget problem OCH läs inte. Nu har jag fått höra nog med skit. JAG TAR HAND OM MIN SON ENSAM, JAG TAR ETT KÖRKORT OCH NÄSTA VECKA BÖRJAR JAG PLUGGA, OCH JOBBA GÖR JAG NÄR JAG KAN! Nu vet jag att det finns vissa människor som frågar sig varför jag gör allt det här - det är min sons skull och givetvis min för att vi ska kunna leva ett värdigt liv där jag har körkort och i slutändan en BRA utbildning. Jag kan inte stanna upp och skita i allting. Jag är inte sån och är verkligen inte så känslo-lös eller falsk, som du nu kallade det. TÄNK EN GÅNG TILL INNAN DU SMUTSKASTAR MIG ELLER NEDVÄRDERAR MIG! Min telefon har ekat tyst från Milos eget kött & blod i veckor. Och nej, jag hindrar ingen från att träffa sina egna barn. Aldrig i livet. Det skulle jag aldrig kunna leva med. Men jag skulle heller aldrig kunna leva med att min son blivit skadad pga av bristande uppmärksamhet. Jag är så jävla trött på er. Så jävla trött. Jag spyr på er. Ni är för mycket. Jag skulle gärna vilja se att ni som har era kommentarer om mig hur jag är och att det är så jävla synd om Milo - Gå ett par  steg mina skor innan ni ens funderar på att kommentera hur jag är, vad jag gör eller hur jävla synd det är om Milo som har mig som mamma. Det är väl en jävla tur att han har mig, brukar jag tänka (undrar vad som annars hade hänt...) jag säger inte att det är en dröm att vara ensamstånde, absolut inte - min värsta mardröm. Men jag äter hellre grötensam än oxfilé i dåligt sällskap! Nu ska jag ta min son som har halsfluss och gå till vårdcentralen hppas jag att jag inte får höra mera elaka jävla kommentarer från någon. Snälla människor. Ta lite skämt. Att skratta sägs förlänga livet (då blir jag nog minst hundra.) och ni andra som inte ens kan skratta åt ett skämt vet jag inte vad det blir av. Skratta åt problemen man kan skratta åt istället. Livet blir lite lättare då, jag lovar!

  
Skulle ge mitt liv för dig, älskade unge! Maammamaaaaa! Älskar dig.

 

mamma till Adam o jacob

15 mars 2011 12:08

kul att ja hittade din blogg. hoppas att din lilla kille blir bra =)

http://motherof2.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slapp skrapa bilen i morse och milo hade skor på sig i morse, alltså blev det än bättre morgon för oss. Milo var finklädd till dagis fotot, eller om jag säger - finklädd för dagis!  Jag har roat mig med att slänga tomma alvedon kartor, slängt res...

Världens minst sagt mest jobbigaste men om jag vart frisk hade jag kunnat skratta minst fem gånger åt den här morgonen. Snor, hosta och en litenbit, möjligtvis lite feber har hälsat på min kropp i tre dagar nu. Jag har ett matteprov på torsdag som ja...

För en månad sen hittade jag, http://classys.blogg.se/ som heter Nathalie, är 22 år gammal och har en son som är född 2010 och heter Milo. Jag är också 22 år gammal, har en son som är född 2010 som heter Milo och jag heter Nathalie. Ja, vårat avlånga...

verkligheten är så gott som här nu - med världens mest blandade känslor. inskolning på myran är i fullgång och jag köper kurslitteratur som det inte fanns någon morgondag, men vad gör det om hundra år. kurserna under mammaledigheten är klara, betygen...

Senaste veckan har varit en rejäl katastrof. På nätterna. Milo sover inte mer än en timme i taget och skriker, och gråter... och skriker.. Får väl antagligen nöja mig med två timmars sömn? och lära mig och leva med ett grinigt humör och blåa hängande...