Hade tappat motivationen och musten i mig var som bortblåst efter vaken nätter och kg vis med skit blöjor (tänder, givetvis!). MEN - vad en liten grej kan göra skillnad och skillnaden i dag hängde på kylskåpet. "Hej Nathalie! Grattis till en underbart stark insats i skolan. Tänk, vad du har arbetat & tänk vad du kan göra av ditt liv när du verkligen vill! Lycka till i ditt framtida liv, ge gärnet från början och HÅLL LAMPAN BRINNANDE, hälsningar Jan, din mentor"

Jag har sparat lappen sedan jag slutade nian när jag från ingenstans kämpade upp hela högstadiets betyg på två terminer och fick stipendium för mest upp pluggade betyg. Nu tar jag nya tag och andas tio gånger innan, så kör jag igen. Ibland behövs så lite för att orka ett par steg till. Jag har aldrig gett upp annars så jag tänker inte göra det nu heller. Kämparglöd, det har jag det.- det bara finns där, trots att Milo kan hålla mig vaken nätter i streck och livet känns som det håller på att rasera. Om det är mitt finska blod från min pappas sida vet jag inte. MEN, den finns där och är vid liv. Man blir ju trots allt stark av motgångar.. Eller?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slapp skrapa bilen i morse och milo hade skor på sig i morse, alltså blev det än bättre morgon för oss. Milo var finklädd till dagis fotot, eller om jag säger - finklädd för dagis!  Jag har roat mig med att slänga tomma alvedon kartor, slängt res...

Världens minst sagt mest jobbigaste men om jag vart frisk hade jag kunnat skratta minst fem gånger åt den här morgonen. Snor, hosta och en litenbit, möjligtvis lite feber har hälsat på min kropp i tre dagar nu. Jag har ett matteprov på torsdag som ja...

För en månad sen hittade jag, http://classys.blogg.se/ som heter Nathalie, är 22 år gammal och har en son som är född 2010 och heter Milo. Jag är också 22 år gammal, har en son som är född 2010 som heter Milo och jag heter Nathalie. Ja, vårat avlånga...

verkligheten är så gott som här nu - med världens mest blandade känslor. inskolning på myran är i fullgång och jag köper kurslitteratur som det inte fanns någon morgondag, men vad gör det om hundra år. kurserna under mammaledigheten är klara, betygen...

Senaste veckan har varit en rejäl katastrof. På nätterna. Milo sover inte mer än en timme i taget och skriker, och gråter... och skriker.. Får väl antagligen nöja mig med två timmars sömn? och lära mig och leva med ett grinigt humör och blåa hängande...