Fyfan vad ILLA jag mår på människor som klagar över trötthet när dom inte ens jobbar heltid. Kan sova när dom vill, äta och duscha när dom vill & dessutom kräver vilohem och semester på det, tilllåt mig SKRATTA ÅT ER! SNÄLLA sluta SKÄM ut er. Om jag ska vara ärlig mot er så vet jag inte vad trötthet var innan jag blev mamma. Tror resten av hela Sveriges mammor känner lite med mig där - rätta mig gärna annars!

Vilken härlig kväll jag hade. Precis en sån behövde jag. Fick smaka på att bli salongsberusad och koppla bort bebisar, hemmet och allting som hör till real life. Leva ut en stund. Nu backar jag några steg tillbaka och ANPASSAR mig till verkligheten, som många människor inte alls har förmåga att göra - men då är det ju tur att jag och resten av världens alla mammor kan göra det. Fyfan vad vi är bra! (Säger det utan vita mössan och jag menar det!) Helt enkelt hel bäst. Katten spyr. Verkligheten var närmare mig än vad jag trodde ikväll. Nu ska trasan och sprayen fram! Tvättkorgen tömmer ju inte sig själv heller och katterna tar inte fram sin mat själv - men jag skulle gärna vilja dra täcken över huvudet för ser man ut som jag gjorde i går så är det nästan självklart att man mår som man förtjänar. 
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slapp skrapa bilen i morse och milo hade skor på sig i morse, alltså blev det än bättre morgon för oss. Milo var finklädd till dagis fotot, eller om jag säger - finklädd för dagis!  Jag har roat mig med att slänga tomma alvedon kartor, slängt res...

Världens minst sagt mest jobbigaste men om jag vart frisk hade jag kunnat skratta minst fem gånger åt den här morgonen. Snor, hosta och en litenbit, möjligtvis lite feber har hälsat på min kropp i tre dagar nu. Jag har ett matteprov på torsdag som ja...

För en månad sen hittade jag, http://classys.blogg.se/ som heter Nathalie, är 22 år gammal och har en son som är född 2010 och heter Milo. Jag är också 22 år gammal, har en son som är född 2010 som heter Milo och jag heter Nathalie. Ja, vårat avlånga...

verkligheten är så gott som här nu - med världens mest blandade känslor. inskolning på myran är i fullgång och jag köper kurslitteratur som det inte fanns någon morgondag, men vad gör det om hundra år. kurserna under mammaledigheten är klara, betygen...

Senaste veckan har varit en rejäl katastrof. På nätterna. Milo sover inte mer än en timme i taget och skriker, och gråter... och skriker.. Får väl antagligen nöja mig med två timmars sömn? och lära mig och leva med ett grinigt humör och blåa hängande...