Milo väckte mig och stog och röck i spjälsängen i morse, själv trodde jag att vi sovit bort hela dagen och tog han under armen och sprang till klockan i köket (Hade tydligen inte tid att titta två sekunder efter mobilen i sängen.) Med han under armen så märker jag att jag blir varm på hela handen. Bajs. Ibland tror jag att jag lever i någon slags cirkus eller rättare sagt så känns det som det. (Man får ju passa sina ord för arga bittra och trista människor, bäst jag inte glömmer bort det!) Har fått barnsäkra hemmet ännu mera sen sist, han är överallt - min hjälte och mitt liv. Nu ställer han sig upp själv och allt ska in i munnen från gamla strumpor, kattens svans, tv kontroller. Jag är levande, det känner jag.

En unge i minuten visade ett kejsarsnitt i måndags. Vad jag blev glad (för jag är lite trött på vanliga förlossningar som dom visat sen det startades.)

Skolan på distans har börjat, eller - två veckor sen! Undrar egentligen NÄR jag varit mamma ledig. Känns inte som det är många dagar men det gör mig faktiskt ingenting. Snart börjar han på dagis oxå, det är ju enbart veckor kvar! Föddes han inte nyss?

    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slapp skrapa bilen i morse och milo hade skor på sig i morse, alltså blev det än bättre morgon för oss. Milo var finklädd till dagis fotot, eller om jag säger - finklädd för dagis!  Jag har roat mig med att slänga tomma alvedon kartor, slängt res...

Världens minst sagt mest jobbigaste men om jag vart frisk hade jag kunnat skratta minst fem gånger åt den här morgonen. Snor, hosta och en litenbit, möjligtvis lite feber har hälsat på min kropp i tre dagar nu. Jag har ett matteprov på torsdag som ja...

För en månad sen hittade jag, http://classys.blogg.se/ som heter Nathalie, är 22 år gammal och har en son som är född 2010 och heter Milo. Jag är också 22 år gammal, har en son som är född 2010 som heter Milo och jag heter Nathalie. Ja, vårat avlånga...

verkligheten är så gott som här nu - med världens mest blandade känslor. inskolning på myran är i fullgång och jag köper kurslitteratur som det inte fanns någon morgondag, men vad gör det om hundra år. kurserna under mammaledigheten är klara, betygen...

Senaste veckan har varit en rejäl katastrof. På nätterna. Milo sover inte mer än en timme i taget och skriker, och gråter... och skriker.. Får väl antagligen nöja mig med två timmars sömn? och lära mig och leva med ett grinigt humör och blåa hängande...