Efter lite tjat är jag tillbaks igen! Jag har liksom inte hittat tiden, livet ser så annorlunda ut än en gång! Jag har äntligen tagit mitt körkort, skaffat min första bil och till och med andra bil nu, pluggar heltid, tar hand om min älskade Milo bus och hinner knappt tvätta håret och jag undrar lite grann hur jag tänkte att jag skulle hinna jobba i sommar.

Milo blir snart ett år och börjar dagis den 9de augsti på heltid eftersom jag börjar gå i skolan på heltid i augusti - Men jag njuter av att mitt mål snart efter mycket slit och släng är här - snart kan jag slänga iväg min ansökan till högskolan (!) och den här jobbiga tiden med plugget som mammaledig snart är över och jag kan ANDAS. (Har alltid i minnet att allt går om man bara vill, och att ingenting är omöjligt, bara man ger sig fan på det..) Och det har jag gjort sen jag blev mammaledig, gett fan på att klara mig både själv med min skatt, plugga och ta ett körkort. För någon vecka sen kollade jag på Eskilstunas lyckliga studenter som sjöng - fyfan vad vi e bra! Idag säger jag till mig själv. FYFAN VAD JAG ÄR BRA! och den här gången när jag säger det känns det lite mera meningsfullt än med den där vita sammetsmössan 2008 (!)