Har kommit underfund med hur svårt det är att kombinera livet med livet. Vara en bra mamma, en bra flickvän, en bra arbetskompis, och hinna träffa vänner och vara en tillgänglig vän. I dag är Milo fem månader och jag jobbar så mycket jag kan för att slippa leva på mamma penningen & spara den tills Milo blir lite äldre. Hinna hitta tid för att vara en flickvän och hitta tiden för att umgås med dom jag tycker om. Just nu tycker jag det mest är en gåta hur man ska hinna allt det där. På fem månader har jag hört många pikar från folk som säger att jag inte hör av mig, att jag inte är speciellt tillgänglig, tråkigt! - men den dagen ni är i min sits så förstår ni nog mig. Hitta balans har alltid varit svårt, iallafall för mig. När jag är ledig är min prio 1 familjen, min underbara mamma, min andra hälft, och störst av allt vara med min son. Och i dag känns det inte som krogbesök är prio 1, som förr. I dag sover jag hellre en lång stund på morgonen, snackar bebisar, och dricker kaffe i mängder med någon vän någonstans.. Ville bara få ur mig att jag tycker det är en gåta hur alla andra får ihop det. Och sen har vi det som alla mammor känner till, samvetet. Att jag jobbar redan nu, oj! Vad många pikar jag fått. Men jag tar dom gärna med ett leende. Jag älskar att jobba och bara för att jag fått barn hindrar det inte mig att jobba timmar och sakna min son. Han är med sin mormor, eller sin pappa då. Tror inte han lider av att vara med folk som älskar honom minst lika mycket som jag. Och, på nätterna sover Milo. Då jobbar jag och ibland försvinner jag ett par timmar då och då. Och det är helt ok.