Jag är verkligen så jävla trött på att bli smutskastad utav människor, speciellt sånna människor som inte känner mig eller min son. Jag spyr på hela skiten. Jag blir ledsen arg och och jävligt trött på det. Att jag skulle smutskastat min sons pappas familj var droppen. Nu räcker det. Att du, din elaka människa inte vill förstå skämt och själv tar åt dig är ditt eget problem OCH läs inte. Nu har jag fått höra nog med skit. JAG TAR HAND OM MIN SON ENSAM, JAG TAR ETT KÖRKORT OCH NÄSTA VECKA BÖRJAR JAG PLUGGA, OCH JOBBA GÖR JAG NÄR JAG KAN! Nu vet jag att det finns vissa människor som frågar sig varför jag gör allt det här - det är min sons skull och givetvis min för att vi ska kunna leva ett värdigt liv där jag har körkort och i slutändan en BRA utbildning. Jag kan inte stanna upp och skita i allting. Jag är inte sån och är verkligen inte så känslo-lös eller falsk, som du nu kallade det. TÄNK EN GÅNG TILL INNAN DU SMUTSKASTAR MIG ELLER NEDVÄRDERAR MIG! Min telefon har ekat tyst från Milos eget kött & blod i veckor. Och nej, jag hindrar ingen från att träffa sina egna barn. Aldrig i livet. Det skulle jag aldrig kunna leva med. Men jag skulle heller aldrig kunna leva med att min son blivit skadad pga av bristande uppmärksamhet. Jag är så jävla trött på er. Så jävla trött. Jag spyr på er. Ni är för mycket. Jag skulle gärna vilja se att ni som har era kommentarer om mig hur jag är och att det är så jävla synd om Milo - Gå ett par  steg mina skor innan ni ens funderar på att kommentera hur jag är, vad jag gör eller hur jävla synd det är om Milo som har mig som mamma. Det är väl en jävla tur att han har mig, brukar jag tänka (undrar vad som annars hade hänt...) jag säger inte att det är en dröm att vara ensamstånde, absolut inte - min värsta mardröm. Men jag äter hellre grötensam än oxfilé i dåligt sällskap! Nu ska jag ta min son som har halsfluss och gå till vårdcentralen hppas jag att jag inte får höra mera elaka jävla kommentarer från någon. Snälla människor. Ta lite skämt. Att skratta sägs förlänga livet (då blir jag nog minst hundra.) och ni andra som inte ens kan skratta åt ett skämt vet jag inte vad det blir av. Skratta åt problemen man kan skratta åt istället. Livet blir lite lättare då, jag lovar!

  
Skulle ge mitt liv för dig, älskade unge! Maammamaaaaa! Älskar dig.

Jag visste att det jag skrev skulle beröra någon & självklart gjorde det det. Hårda ord fick jag höra. Vilken jävla skit mamma jag är & hur synd det är om Milo som har mig till mamma. Sandlåde nivå. Jag har aldrig någonsin jämfört min sons pappas familjs sida med skit (det där med blöjan retade upp dig, va?! Som var ett jävla skämt) Skulle aldrig få för mig att göra det och jag skulle aldrig ta min tid till att göra det. Men det retar ju alltid någon, som sagt att du går upp i 200 hundra är ju som sagt ditt problem - och vi känner inte ens varandra och du känner inte min son heller. Det är ju rätt otroligt att så mycket av din energi gick åt att skriva så elaka saker till mig. men som jag alltid sagt så finns det människor till ALLT. SYND om Milo eller inte, det är din åsikt och ingen annans. Jag gör allt för min son. ALLT - undra vart den andra personen är som oxå ska göra de? Fuck u & och ditt jävla skitsnack. (Och vilka presenter du snackar om vet jag inte. För dom har varit till Milo och inte till mig 99,9% av gångerna.) Tänker inte ta åt mig utav vad en medelålders man sitter och skriver och är upprörd över ett jävla skämt. Rasist utlägget kan du behålla eftersom jag inte är svensk någonstans själv och det där med falsk tycker jag du ska ta med någon annan. Tack för mig. Och smutsa inte ner här med sina elaka kommentarer i fortsättningen - och LÄS inte om du blir upprörd. Pinsamt att bli så upprörd över ett jävla skämt.