Tack för den. Så jävla mycket tack. Hade precis skrivit klart.

Försov mig i morse. Jag skyllde på att det var Milo som ville äta. Fast vi låg och sov och jag blev en halv timme sen. (men mat och bebisar går alltid bra & skylla på.) Med Milo på armen, kaffet i ena och telefonen i headset så fixade jag det ändå. Galant. Kom ut från frisören med en ljuasare nyans men plattare än någonsin. Jag bad om tupring. Jag överlever inte utan. daniel frågade om jag klippt mig när jag kom hem. Håret var lika slickat som en pannkaka med havremjölk. Tackar. Men jag går gärna tillbaks. Hon är helbra. Fast jag gärna tuperar mitt hår bäst själv.

Nu börjar jag bli jävligt trött på Pelle. Kattungen, den lilla oranga som han heter här hemma. Milo har han väckt fyra gånger nu. Sist han väckte mig trodde jag inte att jag hade någon lilltå kvar. Såg en kaffefläck i köket och kunde hålla mig borta i tre timmar innan det kliade i hela min kropp och hjärnan sa rengöring och trasa på reapet. Jag var där med trasan och sprayen trots jag lovat mig själv att skita i allt vad fläckar och dammråttor heter. Universal spray hjälper ändå inte mot ångest, stress och mani utan bara mot det som kallas pedananti om vi får kalla det så. Det slutade inte bättre med att jag hittade en tvättlapp. Som det var bajs på utanför skitbajsochkiss soppkorgen. Jag skiter i universalen för ikväll. Nu är det napphysteri istället. Det blir en natt som blir jävligt lång. Alla knep som säger "få bebisen att sova hela natten" är enbart lögner för att få trötta mammor och köpa tidningar i desperation. Tack för att jag var lättlurad. Tack för att ni blåste mig & min mammapenning på 50 spänn för jag fick iallafall inte sova.

Började morgonen med att kliva på mina glasögon som gick i tre bitar. Inte ens karlsson klister kan rädda dom nu. Satte på kaffebryggaren som gjorde på tok för svagt kaffe. Det måste varit i brist på synnedsättningen jag hade under tiden jag gjorde kaffet. Linserna hade jag inte hunnit sätta på mig. Jag är typ helblind och behöver vitkäpp utan dom. En livlina. Bytte blöja på Milo och klev sedan i blöjan med mina nytvättade bästa sockor. Som att kliva i en rengöringssvamp dränkt i vatten dessvärre var det ju inte vatten jag klev i - utan kiss. Bytte strumpor & drack upp vatten kaffet och lekte do do do med Milo. Han gapskrattar när jag säger dododo. Sminka sig och säga det samtidigt är lite utav en slags konst för att inte råka fylla i det ena ögon brynet tjockare än det andra eller mascara i ögat. Det har hänt. Håret hinner jag inte ens borsta för då är dododo tråkigt och den där roliga ringen som han kan leka med ensam i 3 minuter är borta. Så jävla gone. Letar tills han blir galen och inte ens vill ha den så jag skiter i håret  och i den där förbannade skit leksaken tänker jag och tar fram toffsen som katten snott och lagt i sin matskål. Det går bra nu. "Snart är mamma klar Milo, mamma vill se mänsklig ut. Litegrann. Den här är rolig."

Fick titta i tre affärer innan det var dags att ta vagnen och köra hem. Milo var förbannad och jag hade en blöja kvar. Under dom där tre tittarna i affärerna jag fick gå i emellan skötborden gav jag honom nappen och gjorde grimaser och funderade ut hur jag skulle kunna komma till närmsta skötbord.. Tänder. Det är typ skit många till som komma fram och under den tiden känns det som om att jag behöver blöjor. Massa blöjor, anti-röd-i-rumpan-salva och alvedon. Måste hitta leksaken - NU!

Jag har aldrig varit pedant i hela mitt liv tills den dagen jag fick veta att jag hade Milo i magen. Det var som att vända en hand, jag blev nästan manisk i skurmedel och disktrasor och damsugare. Jag städade dagarna i ända och så har det fortsatt. Det är okej att ha stökigt och rörigt med en bebis. Jag kan inte annat än att hålla med, men jag vill inte ha det. Jag hatar dammråtter stora som marsvin och gammal disk i kallt diskvatten och gamla kissblöjor. Jag krigar mot marsvinns råttorna med damsugaren minst en gång om dagen, diskar minst hundra. Knyter påsar med bajs och kissblöjor lika många gånger. I det här hushåller bor oxå en kattunge och en stor katt. Dom bajsar och pissar dom med. Där är jag oxå. Som en robot med kattspaden, disktrasan och rengörinssprayen och svetten rinner samtidigt som jag städar och funderar över livets bekymmer och letar insperation till att skriva och dövar ångesten med att skrubba bort tandkrämsfläckarna i handfatet på toaletten och säger till milo minst ett par gånger "mamma kommer, hon kommer snart lek med den här" (och får ångest för det, tusen gånger om ångest igen) Jag har en gång gått i KBT terapi och funderar att starta min egen eftersom jag aldrig trivdes med terapi tjejen med största glasögonen på denna jord och som glodde, det enda jag hörde var mig själv prata och hennes flåsande andetag och det ständiga stirrandet och möjligtvis ett "mmm" ibland - jag slutar städa, sluta vara manisk och skiter i damm råtterna och försöker trivas i det. Jag kommer må dåligt. Jag kommer bli absinent efter damsugaren och rengörinssprayen och golvmoppen. Det är ju trots allt det svåraste som finns att bli av med ett beroende om vi nu kan kalla denna galenskap ett beroende. Men jag ger det en vecka. En vecka i skit. Önska mig lycka till och håll båda tummar och tår.

Kärlek
Nattis

Balla balla !! Sitter och försöker söka barnomsorg till Milo men jag verkar vara för trögfattad för det så jag lägger ner. Har ätit och njutit av världens godaste men säkerkligen världens fetaste smörgås. Ingen ångest så långt ögat når eller hjärnan räcker. Helgen är slut vilket innebär att jag ska ringa samtal i morgon men jag slipper ringa förnedringskassan, vilken tur jag har. Kände lite av ett lyckorus när jag såg att Milo har lärt sig ett nytt ljud. Men efter x antal gånger med samma ljud så tröttna jag och försökte få honom att lära sig nått annat. Det var ungefär lika lätt som att få honom att tycka om banan. Nu ska jag ta och vara söndagslat. Jag ska äta upp mina negerbollar & njuta till solsidan i lugn och ro hoppas jag. Utan att bli störd. Hinna läsa ut mama kanske. Bara vara. Ger fan i allt som heter barnomsorg, facebook, hotmail ikväll.

Nattis.

Har fått sanera hela lägenheten efter Mils bajs attack, tvätt i massor och han fick tvätta av sig i diskhon med hjälp av mig och Daniel, vilken liten skitgris! Tror nog den gossen fick för mycket lactulos i går vilket vi fick sota för. Nu är han iallafall pigg och glad och tuggar hej vilt! Tänder tänder..  Nu är saneringen klar och vi ska snart börja med lördags maten. Vilken meny, rena gourmen. Ljuvligt.

Fick ett tråkigt påhopp i går där jag fick förklarat för mig hur deprimerande det jag skriver är och att man kan hantera saker på olika sätt vilket jag är MYCKET väl medveten om. Ibland är det kaos att ha en bebis och det vet nog alla som har barn om sen att jag skriver och förklarar med ett dussin ironi trodde jag inte skulle vara varken deprimerande eller göra någon så arg och vara så otrevlig och så berörd. Det är ju trots allt inget tvång att läsa här. Kanske ska varna när jag drar till med lite ironi, eller vad säger ni? :-) Tillåt mig att le..

Klev visst på en öm tå ikväll... Jag är ju rent ut sagt bara en människa som klagar och det jag skriver är jävligt deprimerande. Vilken tur att jag inte skriver den för dig och du behöver verkligen inte läsa här om du inte förstår ironi + vardag. Nästa gång så ska jag varna känsliga läsare så dom inte blir deprimerade eller upprörda utav att läsa här. Undra vem fan som skulle tro på mig om jag skrev att mitt liv var en dans på rosor. Låt mig tänka. Inte ens världens mest lättlurade person.

Yes, nu tänker jag lägga mig och vakna upp i morgon med ett big smile från världens bästa Milo.

Antal tappade nappar ikväll; 3
Kvällen är inte slut och det är inte ens natt. Andra halvlek är inte ens slut. Snälla sötunge, sov nu! Den som säger att det är jobbigt att vara gravid vet inte hur det är att ha en 6 månaders bebis med tandsprickning och lida utav sömnbrist. Det gör mig till nått slags utomjordiskt monster. Jag får finnar, jag blir blå under ögonen, håret blir fett och jag får hejdundrande humörsvängningar - puberteten är här igen fast i en annan tid av livet. Jag behöver jobba av mig lite nu. Komma bort från sömnbrist och tandsprickning och bajsblöjor och spilld välling - Men visst är det underbart oxå det finns ju trots allt ingen unge i hela världen som kan göra mig glad på en sekund. Det kan Milo.


 - Jag med Milo i magen två veckor innan förlossning. Ungefär v 36!

Kan börja med att säga att Milo fått sin första framtand, lilla skitungen! Undra om det är därför han varit enormt gnällig sista tiden. Att gå på toa är nästan förbjudet om man är själv med honom och likadant att få sova ett par timmar i sträck. I natt är det min tur att vanka runt, runt runt runt ..

Träffade helt underbara Erika i dag som kom in och blev en person i mitt liv när allting var kaos och upp och ner. När jag hade fått en bebis och var världens mest olyckligaste människa som hade förstört mitt liv. Under den tiden tyckte jag synd om alla gravida människor som oxå skulle få livet förstört och lyssna på bebis skrik hela dagarna. (Jag tyckte gravida människor var helt jävla sjuka i huvudet som ville ha en bebis, eftersom jag skulle kunna ge bort min helt gratis) Vilken tur jag hade att jag var normal och inte helt jävla sjuk i huvudet. För det trodde jag ett tag. Sjuk i huvudet när man inte älskar en person som man inte känner utan som bara ha varit innuti mig och sparkat som helt plöstligt är ens eget barn som ska älskat högt och heligt rakt upp och ner från topp till tå - För mig tog det bara lite längre tid att inse och förstå. Jag skulle ge mitt liv för dig och gå genom eld och vatten för dig, Milo!

* Förlossnings depression drabbar en av tio kvinnor i snitt, 1177